Långvinds brukskapell

Oklart när kapellet byggdes
Långvinds brukskapell byggdes i början av 1800-talet, exakt när är oklart. Men sannolikt stod kapellet klart 1803, för från detta år finns dokument, som styrker den lilla kyrkans existens.

Av brukets räkenskaper framgår att 1803 köpte bruket 41 ”förgylda Numror till Gudstjenst”, alltså siffror till kyrkans nummertavla. Samma år betalar också bruket en riksdaler ”för 1: Predikan” till adjunkt Pehr Norander.

Långvindsborna var dock inte kyrklösa innan kapellet stod färdigt. Det fanns förmodligen en kyrksal i gamla herrgården, som ryssarna brände 1721; kapellpredikningar omnämner Långvind sedan slutet av 1600-talet. Det finns också skriftlig dokumentation av att ryssarna brände ner en klockstapel i Långvind under sina härjningar 1721.

Full kyrkostatus 1849
Långvinds församlingskyrka har alltid funnits i Enånger. Den fick 1736 en liten läktare på norra sidan vid koret, bekostad av Långvinds bruk och avsedd för dess folk.

Eftersom vägen till Enångers kyrka är lång, backig och krokig – och var den än mer före bilens och den moderna vägens tillkomst – var behovet av en egen kyrka i Långvind stort.

Först 1849 får Långvinds kapell full kyrkostatus. Den 17 oktober 1849 ger domkapitlet församlingen rätt att ge nattvard året om, och inte som tidigare bara en gång per år. Bruksfolket får tillstånd att ”... under de Gudstjänster, som av församlingens prästerskap hölles uti Brukets behörigen invigda kyrka, få begå Herrans H. Nattvard”.

Detta och mycket mer berättar skriften ”Långvinds kapell” av Bengt Ingmar Kilström, utgiven av Ärkestiftets stiftsråd 1983.

Kapellet har inte bara en historia som kyrka, utan också som skola och lager.

Oviss framtid 
När Långvinds bruk upphör som järnbruk 1890 och jordbruk 1958, blir brukskapellets framtid oviss. Eftersatt underhåll förvärrar situationen.

Ägarna till Långvinds bruk bestämmer sig i mitten av 1960-talet för att rationalisera verksamheten. Carl Erik Tottie berättar i ”Anteckningar rörande renoveringen av Långvinds kapell” (2004) att man ville göra sig av med de ”mest resursslösande byggnaderna, som inte gav någon förräntning. Principbeslut fattades att försöka försälja herrgården, kapellet och de personalbostäder, som inte längre erfordrades för driften.”

Dåvarande jägmästaren vid bruket, Adolf von Essen, som svarade för den tekniskt-ekonomiska driften vid bruket, försöker på sextiotalet få Ärkestiftet att ta över kapellet. Stiftet vill inte ta på sig ett sådant ekonomiskt ansvar. Brukets ägare gör en ny framställan till Ärkestiftet efter herrgårdens försäljning 1975, men får kalla handen även denna gång.

Riksantikvarieämbetet tackar också nej till att ta över kapellet.

Bruksägarna bildar stiftelse
I detta låsta läge tar brukets ägare initiativ till att avskilja kapellet med tomtmark och bilda en stiftelse. Juristen, tillika en av ägarna till Långvinds bruk, Lars Tottie gör grovarbetet för att bilda stiftelsen.

Brukets ägare bildar kapellstiftelsen den 18 september 1976. Sedan vidtar arbetet med att börja renovera kapellet och avstycka den nya fastigheten innan stiftelsen tar över.

Brukskapellet genomgår, med start 1977, en omfattande yttre och inre upprustning.

Fastighetsbildningen avslutas i november 1977. Då blir stiftelsen ägare till kapellet.

Omfattande upprustning
Upprustningen sker till stor del med insatser från framför allt Långvinds bruk men också med ideella arbetsinsatser, penninggåvor, företagsstöd och bidrag från Ärkestiftet, Kungafonden, Riksantikvarieämbetet och andra givare.

Drivande bakom övertagandet och upprustningen är intresserade långvindsbor, sommarboende och församlingsbor men också utsocknes. En sådan är ingenjör Carl-Axel Roos, Hudiksvall. Han är expert på renovering av gamla kyrkobyggnader och engagerar sig ideellt i renoveringen.

Kapellet hade byggts med hjälp av ålderdomliga och nu inte längre nyttjade tekniker. Okonventionella lösningar blev nödvändiga, främst för renovering av kyrkotaket. Tack vare Carl-Axel Roos erfarenheter av tidigare kyrkorenoveringar blir arbetet framgångsrikt.

Carl Erik Tottie säger att Roos ”förtjänar största äran för kapellets lyckosamma renovering”.

Entreprenör för renoveringen blir Bygg-Paul AB i Hudiksvall, med Börje Lorentsen som platschef, som utför arbetet till starkt rabatterat pris.

Återinvigning 1978 
Under pågående renoveringsarbete besöker ärkebiskopen Olof Sundby kapellet. Han uttalar sin stora beundran för det ideella arbetet: ”något sådant har icke förekommit i min praktik, att en handfull människor tar hand om en förfallen kyrka och av den skapar något så vackert”, enligt skriften ”Långvinds kapell”.

Kapellet återinvigs den 27 augusti 1978.

En nybildad kapellförening tar över förvaltningen av kapellet. Stiftelsen lever vidare som passiv ägare. Drivande i arbetet med att fylla kapellet med verksamhet och komplettera kapellets interiör blir Enångers förre kyrkoherde, prosten Hans Persson med maka.

Kapellföreningen klarar driften och enklare underhåll på egen hand, men är beroende av extern finansiering för större insatser. År 2002 går kapellföreningen och Långvinds bruksmiljöförening in i ett EU-projekt, som gör det möjligt att reparera innertaket och byta skadat fönstervirke.

Liten kyrka med särdrag 
Brukskapellet är en liten kyrka utan klocka och kyrkogård. När det är dags för högmässa eller annan förrättning, kallar man genom att slå på en jättetriangel av järn på kyrkbacken. Järntriangeln köptes 1856 från Nianfors brukskapell. En liknande ”kyrkklocka” finns i Strömbacka brukskapell.

Exteriört ser Långvinds kapell ut som en traditionell kyrka, en rektangulär byggnad med vapenhus som förstuga vid västra gaveln. Byggnadsmaterialet är vitputsat tegel.

Interiört uppvisar kapellet vissa särdrag. Mellan vapenhus och långhus finns två små rum, som tidigare fungerat som skolsalar; det högra är genomgångsrum; det vänstra är sakristia med bland annat bönealtare och olika kyrkliga rekvisita. Kyrkans kor har ett kombinerat altare och predikstol.

Kyrkosalen har två fasta så kallade herrskapsbänkar i koret, fem bänkar på var sin sida om mittgången i långhuset och två bänkar på respektive långsida.

Populär för vigsel och dop
Till den konstnärliga utsmyckningen i kapellet hör en oljemålning av David Wallin med Jesus välsignande barnen, som fungerar som altartavla, altare med två ljusstakar av mässing, dopställ av trä med dopskål av tenn, kyrkskeppet ”briggan Aina”, kollekthåvar och kollektbössor, krucifix och brudkrona av silver, tavlor samt en rad textilier.

Ljusstakar finns i stort antal, tre större ljuskronor av trä och järn, två mindre ljuskronor av mässing, fyra ljushållare av mässing, sex ljusbågar av järn i fönstren och ett flertal mindre ljusstakar.

Sommartid är Långvinds kapell öppet för alla, vanligen mellan midsommar och ljuskvällen, som infaller sista söndagen i augusti. Lördagar är det vanligen helgsmålsbön.

Men kapellet används under hela året, även vintertid. På vintern tar det två dagar att värma upp kyrkan till julottan. Kapellet är också populärt som vigsel- och dopkyrka.

Den som är intresserad av att använda kapellet för förrättning, kan vända sig till Enånger-Njutångers församling, telefon 0650-765 40.

Jörgen Bengtson

Uppdaterad 2007-03-30