Långvindsbruk

Vaknar ur törnrosasömn
Långvindsbruk är ett litet samhälle i Hudiksvalls kommun södra del, i Enångers församling. Samhället ligger sex kilometer norr om fritidsområdet Långvind och två kilometer norr om gamla Långvinds by, dit jordbruket i bygden förr var koncentrerat.

I den gamla bruksorten fanns tidigare ett anrikt järnbruk, med ett stort antal funktioner som behövdes i ett litet samhälle präglat av självhushållning. Här fanns till exempel smedja, kvarn, sågverk, jordbruk, mejeri, bränneri, tvätteri, varv, hamn, kyrka, skola, brandstation, arrest och lanthandel.

Denna gamla bruksort gick in i en törnrosasömn, när järnframställningen upphörde 1890 och den utarranderade hyttan stängde definitivt 1902. Hon sjönk än djupare in i sömnen när jordbruket lades ner 1958.

Nu håller Långvindsbruk – som vi skriver i ett ord för att skilja orten Långvindsbruk från bruket Långvinds bruk, på samma sätt som man skiljer Strömsbruk från fabriken Ströms Bruk i samma ort – på att vakna ur sin törnrosasömn.

Brukssamhället får nytt liv.

Få boende på stora marker 
Av det forna järn-, skogs- och jordbruket återstår i dag ett skogsbruk, Långvinds Skogs AB. Det ger få arbetstillfällen men bedriver ett framgångsrikt skogsbruk över stora markområden från Långvind i öster till Norrala i söder och Sätra i väster.

Befolkningsutvecklingen illustrerar ett historiskt förlopp. Tidigare fanns här ett livaktigt samhälle, som när det var som störst hade över 100 elever i skolan. I dag finns tiotalet bofasta invånare i Långvindsbruk; skolan är sedan länge nedlagd.

Sommartid ökar befolkningen i Långvindsbruk, liksom den gör i fritidsområdet Långvind, som dock har betydligt fler åretruntboende än Långvindsbruk.

Herrgården i centrum
I centrum av bruksmiljön står, bildligt och bokstavligt, Långvinds herrgård. Den är en ståtlig herrgård, grundlagd 1799. Den blev tillbyggd 1896, alltså efter det att järnbruket hade upphört. Herrgården har en stil och utformning utan motsvarighet i Hälsingland och sannolikt i hela Sverige.

Långvinds bruk äger inte längre alla byggnader i brukssamhället. Åtskilliga hus från järnbrukstiden och en del av senare årgång är numera fritidshus, varav många i privat ägo. Brukets ägare sålde herrgården 1975. De skänkte 1976 kapellet och en grundplåt till den lilla kyrkans upprustning till en nybildad kapellstiftelse.

Brukssamhällets centrum är området med herrgården, tre äldre byggnader med Bränneriet i centrum – byggnaderna är delvis uppförda i slaggsten – stallplanen med ladugårdsbyggnader och en miljö som minner om jordbrukstiden samt kapellet.

Utanför detta centrum finns en bruksmiljö, som delvis är förfallen eller rent av i ruiner. Hit hör bland annat masugn, smedjor, malmkaj och flottningsled.

Vatten och växtlighet ger skönhet
Genom Långvindsbruk rinner en å. Flera dammar, vattenleder och andra spår påminner om timmerflottning och järnbrukstid.

Lummig växtlighet understryker bruksmiljöns särprägel. Inslag av ädellövträd förstärker bilden. Ädellövträd är mycket ovanliga så här långt norrut i Sverige. I Långvindsbruk fortplantar de sig fast de inte borde kunna det.

Centrala delar av bruksmiljön sköter Långvinds bruksmiljöförening om. En särskild förening, Långvinds herrgårds kulturförening, bidrar till utvecklingen av herrgården. Långvinds kapellförening vårdar brukskapellet.

Ägarna till Långvinds bruk, herrgårdens ägare och de tre föreningarna samverkar i upprustningen och utvecklingen av Långvindsbruk, med de årliga Långvindsdagarna i juli som samlingspunkt.

Livgivande renovering 
I bruket finns hus och miljöer, som är relativt väl bevarade, nyligen har blivit upprustade eller väntar på att få sin forna glans åter. Samhället får steg för steg en livgivande renovering.

Kapellet har återfått sin forna, enkla skönhet.

Kolhuset – det enda bevarade av sitt slag i Hälsingland – har blivit en enkel samlingslokal sommartid för konferenser och seminarier, teaterföreställningar och konserter, stämmor och fester. Kolhuset tar upp till 120 personer.

Bränneriet är förvandlat till restaurang och kafé sommartid, öppen för abonnemang resten av året.

Mejeriet i herrgården håller på att bli ett utställnings- och vinprovningsrum.

Snickeriet från 1700-talet rymmer ett bruksmuseum och vandrarhemsrum.

Brandstationen har återfått sin forna prakt.

Spannmålsmagasinen lyser röda ned mot hamnen.

Modern infrastruktur 
En ny servicebyggnad med bland annat toaletter, duschar, bastu, pentry och tvättstuga har tillfört de gamla byggnaderna och miljöerna modern infrastruktur. Trycket på avloppssystemet har gjor att Långvinds bruk har investerat i en ny avloppsanläggning.

Långvindsbruk har en ny småbåts- och gästhamn vid den gamla malmkajen. Här finns också en campingplats, där många husvagnar står parkerade mer eller mindre permanent.

De gamla byggnaderna har blivit renoverade med hjälp av offentlig finansiering och under överinseende av museer och länsstyrelsen. Bakom upprustningsprojekten står Långvinds bruksmiljöförening och Carl Erik Tottie, tongivande bland ägarna till Långvinds bruk.

Spirande turism
Sommartid finns – förutom restaurangen i bränneriet och en enklare servering i herrgården – utställningar i de gamla bruksbyggnaderna och herrgården.

Herrgården erbjuder dessutom guidningar och kulturaktiviteter av olika slag. Bakom herrgårdens renovering och kulturella profilering står dess ägare, Elina Mytnik, som vill skapa ”en arena för nationella och internationella möten mellan kultur, konst och näringsliv”.

Bruksmiljöföreningen smider planer på att i några klassiska bruksbyggnader – som smedjan, arresten och brandstationen – erbjuda enkel inkvartering. Redan i dag kan Långvindsbruk som helhet erbjuda inkvartering i flera historiska byggnader. Totalt finns tjugosju sängplatser, fördelade på nio i herrgården, nio i Bruksmiljöföreningens byggnader och nio i andra delar av bruket.

Upplevelser och boende ger näring åt en spirande turism i den gamla bruksmiljön.

Långvindsbruk håller på att vakna ur sin törnrosasömn. Hon har börjat anpassa sig till en ny tid med turism och besöksnäring istället för järnframställning i brukssamhället.

Jörgen Bengtson

Uppdaterad 2006-07-18